En arbetskollega skulle nyligen gå hem på mammaledighet och vad passar inte bättre än en dikt av Siv Andersson. Den är så fin och gripande. Precis de orden man känner men som man själv aldrig skulle kunna få ner på ett papper. Lite grönt piff fick det bli också då de inte tagit reda på barnets kön.
fredag 22 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Snyft vad fint, blir alltid tårögd när nya små liv är på väg. Jättefin tavla!
Hittade din sida av en slump... blir ju så inspirerad:-) Men måste bara fråga hur du "textar" dina tavlor och annat... Har du så fantastisk handstil eller använder du "hjälpmedel"?
Skicka en kommentar